Lucia är en gammal tradition som firas den 13:e december varje år. Traditionen går tillbaka till 400-talet och är en hyllning till helgonet Lucia av Syrakusa.
Enligt legenden bar Lucia mat till kristna, som på den tiden förföljdes av romarna och därför gömde sig i kyrkans katakomb. Hon använde en krans med ljus för att se i mörkret. Lucia hade en oönskad beundrare, som var förälskad i hennes vackra ögon. Lucia ville inte gifta sig, utan ville hellre leva som nunna, och för att visa Gud sin trohet slet hon ut sin ögon och gav dem till beundraren på ett fat. Gud belönade då hennes trohet genom att ge henne nya ögon, som var ännu vackrare. Men beundraren blev arg och angav henne till de romerska myndigheterna. När hon dömts till att brännas på bål kunde elden kunde inte skada henne, så hon dödades istället med ett svärd. Efter sin död helgonförklarades hon av de kristna i Italien.
Namnet Lucia betyder ljus och i Sverige har man firat högtiden ända sedan 1700-talet, som ett sätt att sprida hopp och glädje i den mörka vintern. Luciatåg är en viktig del av firandet, och de hålls bland annat i kyrkor och på torg. Yngre barn har ofta lussefirande i skolan och förskolan, och ibland bjuds även familjerna in för att delta. Luciatåget leds av Lucia, som är klädd i lång vit särk med rött skärp och bär en ljuskrans på huvudet. Hon följs av tärnor och stjärngossar i likadana särkar, samt tomtenissar och pepparkaksgubbar. Luciatåget framför vackra, traditionella julsånger som "Sankta Lucia", "Lusse Lelle" och "Staffan var en stalledräng". Hemma brukar man pynta med Lucia-figuriner eller en vackert dekorerad ljuskrona, och bjuda på lussebullar, pepparkakor och glögg.
